Nu har jag suttit i säkert 30 minuter eller kan det var 45 och försökt formulera mig. Men det går inte. Det jag vill säga skulle behöva så mycket plats och tid för att det ska komma ut. Inte för att jag inte vet jag vill säga, tvärt om, jag vet exakt men det är så mycket, så mycket! Tyvärr känner jag en trötthet, en trötthet på att försvara mig och förklara basics. Så här långt kom jag:
Så ironiskt på nåt sätt att igår firades det att vi i Östergötland fått en dansutvecklare och idag har jag intervjuats av Corren angående att från och med nästa läsår så finns inte längre något estetiskt program med dans på gymnasieskolorna i Linköping. Vad ska man säga! Det är verkligen en jätteförlust för Linköping och Östergötland. Varför har det blivit så? Det var frågan som Corren ställde. Mitt kortfattade svar är bristande marknadsföring, bristande kontakter i det lokala kulturlivet samt ett samhällsklimat som inte värdesätter kultur och estetiska ämnen. Det finns fortfarande många fördomar om dans och det estetiska programmet överlag, att det är slappt, att man inte lär sig nåt, att man inte blir nåt, att man inte kommer in på universitetet. Allt det är FÖRDOMAR som tyvärr vår nuvarande regering gladeligen spär på. Nu
En annan dag kanske jag full med kraft och krigsanda tar upp ämnet igen och utvecklar texten. Just för stunden är jag en deppig danspedagog som är uppsagd från sitt jobb och som inte ens anses behörig för sitt jobb (enligt Skolverket) och som konstant måste rättfärdiga dansen.
Slut på meddelande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar