solot som aldrig blir klart, eller

Jag har i vad som känns som en evighet jobbat med ett solo- Moln på himmelen, vatten i en flaska. Första deadlinen jag hade var premiär 29 april, dansens dag, sen blev det till ett work in progress som sen i sista stund blev inställt på grund av en bihålleinflammation. Nästa deadline blev 29 september, kulturnatten, som sen blev till ett work in progress. Jag har haft en gnagande känsla av att inte vara klar. Men jag har inte vetat vad som saknas, vad jag behöver göra. Jag har varit nära att bara bestämma mig för att vara klar, sånt har jag gjort förr, bestämt alldeles för tidigt. Kanske för att jag är otålig. Av någon anledning så har jag den här gången hållt ut och litat på magkänslan, vilket var bra för nu vet jag. Jag vet hur jag ska fortsätta, det ska ju bli en film! Och, en film som både kan stå för sig själv och som ska funka tillsammans med den sceniska versionen, skönt, då vet jag. Ska bara genomföra det också.

Wiiiii

Idag när jag kom hem låg det ett brev från Östsam på hallmattan, ett besked. Till min stora glädje var det ett positivt besked! Projektbidrag till ett projekt som jag jobbar på med IMPRO.NU och Tromäki Dance Company, så jäkla kul. Visst vi behöver mer pengar för att kunna genomföra det hela på ett vettigt sätt men ett stort steg på vägen! Jag vill inte ge ut för mycker info än men förhoppningsvis så kan ni i alla fall se föreställningen "En guidad tur i dansen tecken" nästa sommar.

På Kulturnatten visades det vi hittills har åstadkommit
Kolla in

Judson Dance Theatre

I år firar Judson Dance Theatre 50 år och jag måste uppmärksamma detta innan året är slut. Judson Dance Theatre var verksamma mellan åren 1962-1964 och hade sin bas i Judson Memorial Church i New York. Det är bara två år av aktivitet men man anser att här las grunden för post- modernt dans. Anledningen till att jag fascineras av denna period är att den verkar ha präglats av en otrolig kreativ energi, man laborerade med olika konstformer och förstås dansen i sig, allt som är så jäkla kul! Alltid när jag läser om denna period överlag och specifikt om verksamheten på Judson Memorial Church så blir jag så inspirerad till mitt eget skapande. Av den informationen som jag har läst om den här ganska löst sammansatta grupp så träffades man varje vecka för att just experimentera, utveckla, testa, samarbeta och skapa. Deltagarna hade olika bakgrunder från dans, film, foto, poesi och musik. Avstampet till gruppens samarbete var en koreografiworkshop med Robert Dunn. Första föreställningen med Judson Dance Theatre gick av stapeln 6 Juli 1962,  A Concert of Dance. Det man gjorde var att utmana den rådande synen och estetiken om vad dans var genom att bland annat skala av rörelserna, tekniken och berättandeformen. Ett bra exempel, som ofta nämns, på hur en produkt av Judson Dance Theatre kunde se ut är Yvonne Rainers Trio A som visserligen gjorde 1966 (om jag har hittat rätt fakta!) men det som man ser här är just det avskalade rörelsespråket baserat på ”vardagsrörelser” men också den icke narrativa ingången i dansen. Det som är intressant är att när jag tittar på just Trio A så känner jag igen mycket som jag själv gör, alltså mitt rörelsespråk och som finns hos många av de lärare som jag möt genom åren. Spåren från 60-talet finns tydligt i 2010-talet alltså, intressant! Dansare och koreografer som ofta nämns i anslutning till Judson Dance Theatre är Yvonne Rainer, Steve Paxton, Elaine Summers, Deborah Hay som alla deltog i den första föreställningen men också Trisha Brown, Meredith Monk, Lucinda Childs och David Gordon.

 

Här firas 50-års jubileum http://www.movementresearch.org/judson50/

 

Källor: Ballet and modern dance – Susan Au, History of Dance – Gayle Kassing, The Birth of the Judson Dance Theatre: "A Concert of Dance" at Judson Church, July 6 - Sally Banes,  Oxford Dictionary of Dance.

Close encounters

Önskar att jag hade varit där! Close Encounters en konferens om att undervisa i dans. Som tur är så ligger flera presentationer på youtube, måste bara tipsa om det. Kolla in!

Varför vara i tid när du kan stressa?

I två dagar nu har jag suttit med en stipendieansökan, kl 17.00 idag skulle den skickas in, jag trycker på knappen 16.57. Gaaaah, stress, jag är en tidsoptimist av rang. Hur som helst har jag just nu funnit inspiration, vilket är en underbar känsla. Inspirationen rör min masterutbildning och specifikt mitt masterprojekt. Just nu tänker jag inte gå in på några detaljer, för det är lite tidigt, men lita på att det är en bra idé!!!!!!!!!!!!!!
Tajmingen för denna inspiration är inte helt rätt i tiden dock. Den här veckan är det höstlov och innebär att jag inte har någon undervising, skönt. Målet var då att under veckan planera undervisning: 1 jazzklass, 2 modernklasser, dansteori och 1 koreografi. Idag är det torsdag och vad har jag gjort

Nä, inget

För jag har ju jobbat med mitt masterprojekt och fixat en stipendieansökan för det.

Så imorgon är det jag som går till dansstudion och låter denna inspiration bli till lektionsmaterial punkt slut.

Hur som helst,i anslutning till ansökan så har jag fixat klipp på en massa produktioner som jag har gjort. Det är ju roligt om än tidskrävande. Men det innebär att jag nu kan visa ett klipp från solot som jag presenterade på Kulturnatten. Håll tillgodo!
Nu ska jag till pappa och få middag, lyx.