solot som aldrig blir klart, eller

Jag har i vad som känns som en evighet jobbat med ett solo- Moln på himmelen, vatten i en flaska. Första deadlinen jag hade var premiär 29 april, dansens dag, sen blev det till ett work in progress som sen i sista stund blev inställt på grund av en bihålleinflammation. Nästa deadline blev 29 september, kulturnatten, som sen blev till ett work in progress. Jag har haft en gnagande känsla av att inte vara klar. Men jag har inte vetat vad som saknas, vad jag behöver göra. Jag har varit nära att bara bestämma mig för att vara klar, sånt har jag gjort förr, bestämt alldeles för tidigt. Kanske för att jag är otålig. Av någon anledning så har jag den här gången hållt ut och litat på magkänslan, vilket var bra för nu vet jag. Jag vet hur jag ska fortsätta, det ska ju bli en film! Och, en film som både kan stå för sig själv och som ska funka tillsammans med den sceniska versionen, skönt, då vet jag. Ska bara genomföra det också.