Vad ska det bli av mig

Idag fick jag besked om att jag antagits till masterutbildningen i konstnärlig gestaltning. Jag har tackat ja till platsen och vill ju, annars skulle jag inte sökt. Men lite småkalla fötter har jag allt. Vad håller jag på med? Lever jag i en fantasivärld när jag satsar på mitt konstnärskap? Vem tror jag att jag är? Går omkring och tror att jag är unik och så bra att jag ska kunna leva på min konst? Borde jag inte vara smart och läsa in lärarexamen så att jag kan få den där lärarlegitimationen? För även med en master så är jag enligt dagens regler inte behörig lärare. Skolvärlden vill inte ha konstnärer. Eller borde jag läsa master i pedagogik och sen rektorsutbildning? Nej, det är ett jobb som jag helt övertygat inte vill ha. Jag känner sånt jäkla starkt behov av att utvecklas som konstnär, i dansen, som koreograf. Om inte för att tjäna pengar så för min skull och de som faktiskt gillar vad jag gör.
Mina tankar flyger kors och tvärs!
Jag vill jobba med undervisning samtidigt som jag pluggar, jag vill kunna spela föreställningar om jag säljer någon, jag vill åka till Japan på residens (vilket ligger utanför min kontroll men man kan ju söka) och det är bara mina viljor för mitt jobb. Jag har ytterligare en massa viljor för mitt privatliv! Dessutom vill jag hålla mig frisk och må bra. Livet är så skört och jag vill inte ångra saker som jag inte gjorde. Det finns många saker som jag vill men inte vågar, det här tror jag att jag vågar. Det har hänt mycket det senaste 1 ½ året, jag flyttade till en stad där jag knappt känner någon, min moster gick bort, sen morfar och nu har min pappa drabbats av en stroke. Då måste man ju fundera över livet och vad man håller på med, egentligen.

Vill avsluta med att säga att min pappa mår efter omständigheterna bra!

Tanken var

att jag skulle till studion idag och jobba med mitt solo men nu väntar jag på att åka till sjukhuset istället. I natt blev min pappa inlagd med misstänkt stroke. Så hjälplös man är!

dreams och moln

Just precis nu är jag helt galet trött. Förstår inte riktigt anledningen till detta för så slitsam har inte dagen varit. Idag har jag repat med teater Gizmo inför föreställningen American dreams. Vi gjorde en scen som utspelar sig på en klubb, tror att det blir bra. Skådespelarna måste träna en hel del och det tror jag faktiskt att dem kommer att göra. De verkar fokuserade och disciplinerade. Vi ska träffas nästa vecka, kolla igenom det vi gjort idag samt göra en musikalscen. Imorn ska jag ta tag i mitt solo, ni vet Moln på himmelen, vatten i en flaska. Erkänner att efter några bakslag med detta projekt nu under våren så har det legat på is. Nu ska jag ta upp det igen. Ska kolla igenom allt material jag har, lyssna på musiken och ta mig an det hela med nya ögon. Tillåter mig själv att ändra, ta bort, lägga till, förnya, förkasta. På sätt och vis börja om från början. Men nu ska jag släppa fram tröttheten och låta det bli en tidig kväll och en lång dag imorgon. Så god natt eller nåt…

Hemma igen

Då är jag tillbaka till min verklighet. Eller nästan… Jag är hemma, min säng, min soffa, mina grejer. Det som skiljer den här verkligheten från min verkliga verklighet är att jag inte förväntas vara på mitt jobb. Jag rår helt och fullt över min egen tid! Jag har en gedigen lista över saker jag behöver göra; planera repetitioner för olika projekt, planera budgetar, kontakta människor som behöver kontaktas, förbereda ansökningar till projektstöd/resebidrag/ residens, skapa. Men jag känner mig inte stressad för jag gör allt i mitt tempo i mitt flow och när jag vill. Jag kan andas. Idag har jag varit i studion och planerat inför morgondagens repetition med Teater Gizmo. Jag har en idé, ett grundmaterial men har faktiskt ingen aning om hur detta kommer att tas emot eller hur slutprodukten kommer att bli. Intressant!

Jag har en ny favoritlärare! Han heter Felix Oropeza. Han undervisar denna vecka på Balettakademien, en dagklass och en kväll. Prova! Fysiskt, dansant med influenser av capoiera, tai chi och yoga. Absolut underbart! Man måste bara kasta sig in i lektionen och köra. Tyvärr blir det min sista klass för honom i morgon. I kontrast till hans klass tar jag yoga för Lynn Simonson och jazz för Katiti King. Med kontrast menar jag att här läggs det mycket fokus på anatomi, teknik och att göra ”rätt”. Vilket kanske inte är lika lustfyllt (för mig) men jäkligt nyttigt. I undervisningssyfte så är de klasserna jätteinspirerande men för mig som dansare så är det Felix klass som gäller utan tvivel. Om kvällarna är jag så totalt genomtrött i kropp och huvud men gillar känslan.

Ny dansvecka

Efter att spenderat helgen i Malmö och bevistat en av mina äldsta vänners bröllop så är jag nu tillbaka i Stockholm. Idag blir det modernt för Felix Oropeza, yoga med Lynn Simonson och jazz med Katiti King. Hoppas att hjärnkapaciteten räcker!