Vad ska det bli av mig

Idag fick jag besked om att jag antagits till masterutbildningen i konstnärlig gestaltning. Jag har tackat ja till platsen och vill ju, annars skulle jag inte sökt. Men lite småkalla fötter har jag allt. Vad håller jag på med? Lever jag i en fantasivärld när jag satsar på mitt konstnärskap? Vem tror jag att jag är? Går omkring och tror att jag är unik och så bra att jag ska kunna leva på min konst? Borde jag inte vara smart och läsa in lärarexamen så att jag kan få den där lärarlegitimationen? För även med en master så är jag enligt dagens regler inte behörig lärare. Skolvärlden vill inte ha konstnärer. Eller borde jag läsa master i pedagogik och sen rektorsutbildning? Nej, det är ett jobb som jag helt övertygat inte vill ha. Jag känner sånt jäkla starkt behov av att utvecklas som konstnär, i dansen, som koreograf. Om inte för att tjäna pengar så för min skull och de som faktiskt gillar vad jag gör.
Mina tankar flyger kors och tvärs!
Jag vill jobba med undervisning samtidigt som jag pluggar, jag vill kunna spela föreställningar om jag säljer någon, jag vill åka till Japan på residens (vilket ligger utanför min kontroll men man kan ju söka) och det är bara mina viljor för mitt jobb. Jag har ytterligare en massa viljor för mitt privatliv! Dessutom vill jag hålla mig frisk och må bra. Livet är så skört och jag vill inte ångra saker som jag inte gjorde. Det finns många saker som jag vill men inte vågar, det här tror jag att jag vågar. Det har hänt mycket det senaste 1 ½ året, jag flyttade till en stad där jag knappt känner någon, min moster gick bort, sen morfar och nu har min pappa drabbats av en stroke. Då måste man ju fundera över livet och vad man håller på med, egentligen.

Vill avsluta med att säga att min pappa mår efter omständigheterna bra!