I det förflutna

Julhelg med släkten.  Vi är ingen stor släkt och inte alls många som umgås på julen.  Skön stämning, ro och acceptans gör att jag känner mig liksom stärkt. Lite starkare än vad jag var alldeles nyss bara av att umgås med dem som älskar mig ganska så kravlöst. Något som jag tycker är fantastiskt är att lyssna på när mormor berättar om hur det var förr, när hon var ung eller yngre. Nu berättade hon om hur det var i Tranås när kriget bröt ut när hon var 13 år och hur det var när polska fångar från koncentrationsläger kom till staden. Mormor minns de magra unga kortklippta kvinnorna som såg så gamla ut. Mormors mamma var en av många som hjälpte till och särskilt stöttade några av de här kvinnorna, de utbytte kunskaper om bland annat hantverk. Jag får veta att två små dockor (virkade, tror jag) som jag älskade att leka med som barn är gjorda av en av dessa kvinnor från Polen som lämnat kriget. I bit historia väldigt nära. På nyheterna idag eller om det var igår så rapporteras det om politiska krafter i Ungern som vill registrera judar eftersom de, av vissa, anses vara ett hot mot samhället. Vad ska man säga? Fråga dina far- eller morföräldrar om hur de hade det under kriget. Bara för att påminna oss om att det inte var särskilt länge sen!