I en svacka

Just nu sitter jag på bussen mot Linköping. Jag ska till Sagateatern och genrepet av American Dreams med Teater Gizmo. Jag har ju haft ett finger med i föreställningen, lite koreografi. Ska bli spännande att se den färdiga slutprodukten. Önskar att jag var i ett bättre tillstånd, mentalt. Försöker samla ihop mig nu på 40 minuters resa. Det har liksom krypigt på mig idag, en sån ofattbar trötthet. När jag blir så här trött så är det som om allt negativt väller över mig, alla mina brister blir plötsligt så tydliga, allt/alla jag saknar gör sig påminda, allt blir så sårbart, jag blir så sårbar. Jag vill ge upp! Det är ju uppenbart varför jag känner som jag gör. För mycket jobb, för mycket stress, för höga krav, för mycket olika saker. Jag vet ju. Men nu är det som det är! För att göra någon form av damage control så hoppas jag på att ha lyckats flytta ett möte som jag skulle haft ikväll till imorn, har inte fått det bekräftat, men hoppas. Och så ska jag köpa en varm choklad när jag kommer fram.