av debatten omkring näthatet, mitt problem att jag blir så arg så jag börjar gråta och gör ingen nytta. Av att se klippet när kvinnorna läser upp breven så börjar jag grina. Tårarna kommer av ilska, frustration och maktlöshet. Har inte pallat att kolla på Uppdrag granskning än, för jag vet att jag blir så jävla arg. Men ska göra det för jag vill gärna ha svar på vilka de här männen är som bär på sånt hat. Och jag vill slå ett slag för alla kvinnor som vågar säga sin åsikt offentligt, om och om igen, ni är grymma!!!!
Jag har också snappat upp lite av diskussionen omkring Örjan Abrahamssons kommentar om dansen i Sverige. Och konstaterar att jag själv uppfattar hans inlägg som ganska så förlegat. Jag var på dansmässan, som han omnämner, och visst var det en blandad kompott i utbudet men det man kan se är att det experimenteras hej vilt. Det anser jag vara bra för danskonsten! De koreografer han framhåller här är säkra kort, de har ett inarbetat konstnärligt uttryck, en stabil publik liksom stabila ekonomiska förutsättningar. Menar Örjan att alla som fortfarande jobbar på att hitta allt detta och/ eller experimenterar med dansen som konstform inte håller måttet, inte är tillräckligt bra? Så sorgligt och så bakåtsträvande.
Idag låter jag mig inspireras av mina elever i årskurs 3 på gymnasiet. Deras energi och självklara approach till dansen när de koreograferar sitt projektarbete ger mig lust och glädje.
Men dagen avslutar jag med att promenera bort till Cnema för att se " An evening with Crystal Pite" med Nederlands Dans Theatre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar