Danskväll i Linköping!

I helgen blir det en massa dans i Linköping med Move be Moved på Dansens hus!!!

Föreställningar, performance, dansfilmer och workshops fyller Dansens hus på lördag. Mitt mål var att visa min första dansfilm, Vanishment, men jag har inte hunnit klart!! Tråkigt förstås
men jag vill inte stressa den och den andra produktionen har tagit mer tid och kraft än väntat. MEN istället kommer duetten från Vanishment visas live, väl värt att se och att lyssna på musiken av italienska r0.(r0inconnu.blogspot.se ) Själv kommer jag inte vara där eftersom, gissa vad, vi har filminspelning hela helgen!

Mer info:
Move be moved

I redigeringen med Vanishment och smakprov kommer snart!

Några tankar om dansen i Östergötland

Jag har länge varit del av dansen i Östergötland, som publik, som elev, som lärare, som koreograf, som dansare.  Jag är född i Norrköping, mina första två år spenderades i Söderköping, fram till 18 års ålder bodde jag med mamma i Linköping och hade pappa i Norrköping. Hela grundskolan och gymnasiet gick jag i Linköping. Jag har startat, drivit eller varit delaktig i ett gäng dansfestivaler, har i suttit en massa möten på Östsam om dansens utveckling, svarat på enkäter och skrivit insändare till Corren (det sistnämnda var 2002 och jag råkade faktiskt hitta den på nätet, haha)

När jag var runt tjugo så brann jag, verkligen brann, hade en massa energi och ville att alla skulle förstå hur viktigt det är, med dans. Nu som trettio plus så är jag, ja, lite synisk, märker att jag snabbt kommer i försvarsställning, känner ofta att den där viljan har övergått till att hävda eller försvara rätten till dansen och då särskilt modern eller konstnärlig dans och utbildning. Jag har börjat förutsätta att människor jag möter inte är det minsta intresserade av dans (om det inte är lättsamt och kommersiellt förstås) eller att de antingen inte har den blekaste aning om vad modern dans är eller har en massa fördomar. Hmm, känns inte som att det är en särskilt vettig inställning att ha! Men jag är trött på att alltid behöva ta allt från början  - jo, dans är mer än bara hopp och skutt,  - nej, modern dans är inte pardans inte heller street  - nej, modern dans är inte så konstigt egentligen, – nej, jag kan inte visa nåt just precis här och nu.

 Jag skulle så gärna vilja ha diskussionen på en annan nivå.

Jag har på olika sätt, i vad som väl blir 10 års tid eller kanske egentligen 13 år (men vem räknar), försökt dra mitt strå till stacken när det gäller att få Östgötarna och ofta specifikt Linköpingsborna att förstå det underbara med dans, modern dans. Det har ju uppenbarligen inte gett något jätteresultat. Kanske jag får känna mig lite trött då?

MEN det fanns en annan tid för den konstnärliga dansen i Östergötland och den började 1970. Eller snarare en viktig period för konstnärlig scenisk dans påbörjades i och med bildandet av Östgötabaletten. Då, slutet av 60-talet, fanns det alltså människor inom Östgötateatern (då Stadsteatern Norrköping-Linköping) samt antar jag politiker och så ett litet gäng om 4 dansare som ansåg att Östergötland var the place to be när det gällde dans. Man startade det första danskompaniet knutet till en institutionsteater utanför storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den lillan gruppen på 4 dansare utvecklades till en full ensemble och blev en av Sveriges främsta dansinstitutioner. Stora koreografer kom hit för att jobba med dem, de vann stora priser och gjorde sig kända med sitt fokus på barn och unga. Jag minns Vem ska trösta knyttet? som hade premiär 1988 och jag var 9 år. Minnesbilden är suddig, en massa ljus, jag sitter väldigt högt upp och jag håller andan av spänning. Jag minns också Eldfågeln från 1991, även här svagt minne, kostymerna, fragment av rörelser i rött och musiken (som jag tyckte var dålig, klassiskt var inte favorit). Kanske, eller troligtvist, såg jag fler uppsättningar under min skolgång men det är de jag minns. Undrar hur många professionella dansföreställningar barn och ungdomar ser idag under sin skolgång?

1996 drogs det ekonomiska stödet in för Östgötabaletten och baletten lades ned. Det var vilda protester mot beslutet, jag var 17 och alltför upptagen med mig själv för att hinna uppfatta. Men jag minns en av de sista uppsättningarna som gjordes, Ristat i sten, det var kallt och mörkt och magiskt på Himmelstalundsfältet. Men vad hände sen, efter 1996? Inte mycket. Själv tog jag studenten och gav mig i väg mot drömmar om dans. Och sen kom jag tillbaka och så är vi där som jag nämnde i början, en massa år senare, en massa föreställningar, lektioner, elever, festivaler och möten senare.

Nu i veckan har Corren dragit igång en serie artiklar om dansen i Linköping. Förra veckan kom beskedet att dans som estetiskprogram på gymnasiet inte erbjuds nästa läsår.  Östsam meddelar att man satsar på dans och tillsätter en dansutvecklare. Jag får mail från kultursekreterarna i Norrköping och Linköping som planerar inför firandet av dansen dag i april. Det händer saker just nu! Kan det generera något så kraftfullt som på 70-talet? Jag hoppas på att man kan börja föra en diskussion på högre nivå, att dans i alla dess former får en självklar plats och att vi aktörer samarbetar och är tillåtande mot varandra. Jag hoppas att dansen och särskilt den moderna dansen och dansutbildning kan komma att värderas högre. Dans genererar dans. Och jag ska börja brinna och sänka garden.

Correns artikelserie: www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.

Min insändare från 2002: www.corren.se/nyheter/artikel.

Informationen om Östgötabaletten är hämtat från: ostgotateatern.wordpress.com

Ingen dans i Linköping

Nu har jag suttit i säkert 30 minuter eller kan det var 45 och försökt formulera mig. Men det går inte. Det jag vill säga skulle behöva så mycket plats och tid för att det ska komma ut. Inte för att jag inte vet jag vill säga, tvärt om, jag vet exakt men det är så mycket, så mycket! Tyvärr känner jag en trötthet, en trötthet på att försvara mig och förklara basics. Så här långt kom jag:


Så ironiskt på nåt sätt att igår firades det att vi i Östergötland fått en dansutvecklare och idag har jag intervjuats av Corren angående att från och med nästa läsår så finns inte längre något estetiskt program med dans på gymnasieskolorna i Linköping. Vad ska man säga! Det är verkligen en jätteförlust för Linköping och Östergötland. Varför har det blivit så? Det var frågan som Corren ställde. Mitt kortfattade svar är bristande marknadsföring, bristande kontakter i det lokala kulturlivet samt ett samhällsklimat som inte värdesätter kultur och estetiska ämnen. Det finns fortfarande många fördomar om dans och det estetiska programmet överlag, att det är slappt, att man inte lär sig nåt, att man inte blir nåt, att man inte kommer in på universitetet. Allt det är FÖRDOMAR som tyvärr vår nuvarande regering gladeligen spär på. Nu

En annan dag kanske jag full med kraft och krigsanda tar upp ämnet igen och utvecklar texten. Just för stunden är jag en deppig danspedagog som är uppsagd från sitt jobb och som inte ens anses behörig för sitt jobb (enligt Skolverket) och som konstant måste rättfärdiga dansen.

Slut på meddelande

September är igång!

Nu har septembermånad gjort entré, det innebär 4 hektiska veckor för mig. Jag startade med repetioner till nästa helgs invigning av Linköpings nya danshus.

Ta da 

En av platserna vi dansar på men låt er inte luras av bilden, det är ingen lugn föreställning!



Dumt av mig att inte ha hel långa byxor på mig för oj vad jag skrapade upp benen i gruset!

Linköpingsborna var roade av vad vi höll på med även om de nog överlag tyckte det hela var ganska konstigt. Många stannade till och kikade på affischerna med information om invigningen.

Om du vill se mer än stillbilder så dyk på lördag, vi kör kl 12, 12.45 och 13.45. Huset ligger precis mitt emot domkyrkan, svårt att missa.

Förövrig kan jag avslöja att husets insida är minst lika fint som utsidan. Där inne finns en dansstudio som är helt underbar och lite som en dröm, jag hoppas att jag får spendera mer tid där.

Invigning på gång

Jag ÄR tilllllllllbaaaaaaaaka

Jag har gjort det absolut förbjudna i bloggvärlden! Tagit en paus! Det var egentligen inte ett aktivt val, det bara blev så. Tog semester helt enkelt. Hemskt ledsen över denna fadäs men hoppas nu glädja er med min återkomst.
I förra inlägget hade jag precis fått besked om att jag kommit in på masterutbildningen. Jag har tackat ja och går på upprop om ett par veckor. Om detta är ett bra beslut kan ju bara tiden utvisa. Anledningen till min tvekan är två, 1. ekonomi 2. kommer jag få ut det jag vill? När det gäller ekonomi så är jag bortskämd (men jobbar för) en heltidslön dessutom är jag verkligen inte den mest ekonomiska människa jag känner så det kommer att bli tuff omställning. Tanken är att lyckas kombinera jobb, alltså undervisning, med studier. När det gäller min tvekan nummer 2 så är jag den första på denna utbildning som har dans som min främsta konstform. Hur förberedda är utbildningen och handledare på det?
Hur som helst så kommer ni här få höra mer om hur detta fortlöper!

Andra saker är på gång, exempelvis Dance Dance Dance Goes Linghallen, den 8 september på invigningen av danshuset i Linköping. Liksom solot Moln på himmelen, vatten i en flaska som visas på föreställningen Grand Opening på kulturnatten i Norrköping den 29 september.

Ja, men då så nu är jag tillbaka!

Workshop

Nästa söndag, alltså den 17 juni så måste jag rekommenderar en grym workshop! Modernt, street och hip hop, låter väldigt bra eller hur? Det tycker jag och  jag kommer vara där! Dagen ser ut så här: 10.00 - 11.30 modern med mig, 11.45-13.15 street med Emma Egelstig och kl 14.13-15.45 Modernt vs. Hip hop med Filippa Rudström. Allt detta sker i Dansstudion i Linköping och kostar 400:- Kom! Kom!

https://www.facebook.com/events/104545839685150/