Det snurrar i mitt huvud

av debatten omkring näthatet, mitt problem att jag blir så arg så jag börjar gråta och gör ingen nytta. Av att se klippet när kvinnorna läser upp breven så börjar jag grina. Tårarna kommer av ilska, frustration och maktlöshet.  Har inte pallat att kolla på Uppdrag granskning än, för jag vet att jag blir så jävla arg. Men ska göra det för jag vill gärna ha svar på vilka de här männen är som bär på sånt hat. Och jag vill slå ett slag för alla kvinnor som vågar säga sin åsikt offentligt, om och om igen, ni är grymma!!!!

Jag har också snappat upp lite av diskussionen omkring Örjan Abrahamssons kommentar om dansen i Sverige. Och konstaterar att jag själv uppfattar hans inlägg som ganska så förlegat. Jag var på dansmässan, som han omnämner, och visst var det en blandad kompott i utbudet men det man kan se är att det experimenteras hej vilt. Det anser jag vara bra för danskonsten! De koreografer han framhåller här är säkra kort, de har ett inarbetat konstnärligt uttryck, en stabil publik liksom stabila ekonomiska förutsättningar. Menar Örjan att alla som fortfarande jobbar på att hitta allt detta och/ eller experimenterar med dansen som konstform inte håller måttet, inte är tillräckligt bra? Så sorgligt och så bakåtsträvande.

Idag låter jag mig inspireras av mina elever i årskurs 3 på gymnasiet. Deras energi och självklara approach till dansen när de koreograferar sitt projektarbete ger mig lust och glädje.

Men dagen avslutar jag med att promenera bort till Cnema för att se " An evening with Crystal Pite" med Nederlands Dans Theatre!

hmm, uppslutningen på mötet idag var tyvärr lite av en besvikelse! Tre personer kom från två kommuner av tretton möjliga. Nu blir det att skicka all information per mail istället. De som var där verkar positiva till projektet, alltid nåt!

God morgon

här sitter jag och laddar för att åka till Linköping för diverse möten. Fokus för denna dag är "Ett Drömsommarjobb". Det här är ett koncept som länge funnits inom Dans i Värmland och utförts i Karlstad, tror att det var Carl Olof Berg som drog igång det men kan ha helt fel i det. Hur som helst så är vi på gång med ett liknande projekt nu i Östergötland. Vi, är jag via föreningen IMPRO.NU och Anna Trobäck via Tromäki Dance Company. Idag har vi möte på regionförbundet Östsam och ska presentera projektet för kultursekreterare från kommuner runt om i länet. Vår förhoppning är att kommunerna ska gå in och betala ferielöner för dansarna i projektet. Hoppas de hänger på vår idé, för den är väldigt bra!

Jag jagar tid! Har aldrig tillräckligt. Den försvinner så fort som att den sugs upp av ett svart hål. Försvinner och kommer aldrig tillbaka. Panik! Varför går det så jäkla fort? Hur kan man få stopp på det hela?

Ett par dagar i Stockholm och söndag

I fredags var jag på Dansmässan. Det är andra gången jag lyckats ta mig dit och jag var bara besökare båda gångerna. Men det är verkligen ett schysst arrangemang uppstyrt av Danscentrum. Det ger liksom en intressant inblick i vad som just nu sker inom danskonsten i Sverige. I år; dans för barn från 1 år, modern dans och streetdance i fusion, dans och teknik i fusion och att främst jobba i duettform. Anar att det sistnämnda beror på de ekonomiska anslagen snarare än en nytändning i duetten som spännande arbetsformat. Men det är verkligen så inspirerande att se all kreativitet, lust och energi. För mig att bara var i ett danssammanhang är grymt upplyftande just nu.

Som jag nämnde i föregående inlägg så fick jag nyligen frågan - Vad brinner du för?, en fråga å ena sidan så lätt att svar på men å andra sidan så svår att definiera. Sammanhanget där den blev ställd var omkring mitt fokus/ämne/område/frågeställning som rör mitt masterprojekt. Vad ska jag egentligen göra mitt masterprojekt om? Vad ska vara kärnan och vad vill jag? Egentligen.
Det är detta som har cirkulerat i  mitt huvud sen i tisdags med ett smärre sammanbrott i onsdags och lite av en nytändning igår kväll. Just nu vandrar jag på en väldigt skör tråd. Har nästan formulerat min idé men når inte riktigt fram, kan inte helt få ur mig mina tankar och sätta ihop de till något förståeligt konkret.

Jag försöker att sätta mig i sammanhang som kan underlätta inspirationen som att; åka till Stockholm på dansmässan, umgås med vänner och diskutera med dem, gå till Dansmuseets shop, titta på dansfilm (köpte en dvd med DV8 physical theatre på dansmuseet) läsa om dans (feelings are facts of life av Yvonne Rainer samt Dancefilm av Erin Brannigan) och idag söndag, sova länge.
Jag ska också försöka slappna av i alla måsten och borden.

Jag funderar på

varför många gyminstruktörer verkar tro att de håller klass för 6-åringar. Har märkt vid flera tillfällen att när jag går på gym (gruppklasser) plötsligt blir arg och vill helst lämna lektionen (vilket jag aldrig gör). Har tänkt att det är för att instruktören är så galet käck och över pepp, egenskaper som inte ligger i min natur. Häromdagen hamnade jag igen i en sån situation. Så fort klassen började blev jag förbannad och bara längtade till eländet skulle ta slut. Men då började jag fundera på varför jag blev arg och insåg att det var för att jag blir behandlad som ett barn. Deras pedagogiska ingång är den samma som för barndans! Både rörelser, instruktioner och musik är upplagd för barn mellan ca 6-12 år. Jag uppskattar inte det minsta att behandlas som ett barn!
Jag funderar också på hur det kommer sig att föräldrar som placerar sina barn på musikskola verkar ha krav på att läraren är utbildad och att barnet verkligen ska lära sig något men om man placerar sitt barn på dansskola är enda kravet att barnet ska ha kul (förutom i balett förstås). Dans ska bara vara kul och musik ska vara seriöst. Eller kan det vara ett småstadssymtom?
Jag funderar också på svaret till frågan - Vad brinner du för?

Ja, men vad har jag gjort med årets första veckor?

Först och främst pluggat! Har restuppgifter från höstterminens första kurs och har en gammal fördjupningskurs från Konstvetenskap C (som jag har varit tvungen att göra klart för att behålla min plats på mastern). Restuppgifterna  lämnades in idag och på onsdag ska konstvetenskapen redovisas. Imorgon läser jag klart de sista 200 sidorna.
Jag har också hunnit träffa en hel del av mina vänner. Och det var ju ett av min "nyårslöften"! Så bra gjort. Det var också välgörande för mig och förhoppningsvis uppskattat av vännerna. En annan förhoppning, även om oddsen inte var i min favör, var att få ett stipendium och beskedet kom idag. Det var inte jag som fick det. Så var det med det. Jäkla skit!

Våren börjar också utkristalliseras med ett gäng olika projekt som det självklart kommer rapporteras om här. Undervisningen har också rullat igång och här är lite musik som jag använder mig av: Modernt i vår

Nä, nu får jag väl bara fortsätt plugga då.