Då var det väl på tiden för en ”Dans från förr” igen, nummer 3 i ordningen. Den här gången visar jag en duett som jag koreograferade som del av föreställningen ”Arbetets själ”. Scenen är Motalas Folkets hus och året är 2006. Nu minns jag inte alla detaljer men tror att det hela började med konstnären Eva Fornåå kontaktade mig. Hon ville dra igång ett projekt där hon behövde en koreograf och dansare. Idén och visionen hon hade var att skapa en scenisk produktion med text, musik och dans baserad på arbetet på akutmottagningen på Motala lasarett. Jag som var extremt sugen på att jobba mer koreografiskt och som tyckte att utgångspunkten, akutmottagningen, var spännande, hängde på. Av dem som ingick i projektet så var jag yngst och mest oerfaren, det märktes och nu i efterhand kan jag se att jag kunde har dragit nytta av det och inte sett det som något negativt. Jag befann mig inte i samma referensvärld som de andra. Jag tror att det innebar att jag inte vågade tro på och driva mina idéer fullt ut. Som jag minns processen så här i efterhand så känns det som att jag försökte leva upp till det som jag trodde förväntades av mig. Jag ville duga och passa in bland de andra konstnärerna som ju var proffs, erfarna, kunniga och starka. Men jag minns också att jag tänkte mycket på publiken. Jag ville så gärna lyckas göra något som personalen vi mött kunde relatera till och förstå. Överlag var jag väldigt upptagen med att uppfylla förväntningar som jag trodde fanns på mig. När jag tittar på koreografierna idag så ser jag att det är mitt rörelsematerial men det känns inte riktigt som jag på nåt sätt och det är inte så genomarbetat. Det är liksom lite ytligt, jag når inte riktigt kärnan på nåt sätt. Jag lärde mig grymt mycket av att vara med i projektet dock. Det var häftigt att jobba med nåt så verkligt och påtagligt som en akutmottagning, Vi var ju där, umgicks med personalen, mötte patienter, såg utsatthet, värme, mänsklighet, möten. Ovärderlig upplevelse och erfarenhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar