Om filmerna

Okej, känner att jag måste utveckla mitt uttalande om att dansfilm överlag är ganska dåligt. Jag tycker att dansfilm ofta har följande problem; de är ofta för långa, de saknar ofta en rödtråd eller kärna, de har ofta svårt att integrera ljud och bild. Efter de här dagarna på festivalen och efter att ha sett en hel del ny film så har detta bara blivit bekräftat för mig. Varför är det så? Det jag tror är problemet är att konstnärerna inom genrer har lätt för att dras med i mediets alla möjligheter.  Många av filmerna som jag tittat på kan man se experimentslusten och hur roligt alla inblandade har på inspelningsplatsen eller i redigeringsrummet.  Och visst det kan vara kul men det är inte så publikvänligt, det blir internt. Man vill få med så mycket i sina filmer att poängen, kärnan går förlorad. Ibland kan man se i filmen när kärnan hittats men ofta missar man att fånga upp det där ögonblicket, tycker jag.  
 

Kan det ha att göra med att man i dansfilm har en helt annan relation till publiken jämfört med den traditionella kontakten för dansen i samband med föreställning? I film blir publiken mycket mer anonym än vid en liveföreställning, för dansfilmen finns dessutom inte en självklar plats för visning (om man jämför med spelfilm till exempel). 

Kan det ha att göra med att tekniken är så ny och att man fortfarande inte bemästrar den till fullo? Jag menar inom filmutbildningar är jag övertygad om att man aldrig diskutera dansfilm och inom dansutbildningar så ja, finns det ofta integrerat i Storbritannien och USA, men i övrigt? I Sverige omnämns dansfilm i gymnasieutbildningar men är en ytterst liten del av yrkesutbildningarna.

Det som är så bra med dansfilmen är att man kan ta med publiken till platser som aldrig hade varit möjligt annars, man har andra koreografiska möjligheter med kameran och med klippning och det finns en helt annan möjlighet till spridning av dansen, allt detta gör det fantastiskt.

Hur som helst på The Official Selection Screening i fredagskväll så hade 16 filmer valts ut av de 300 som skickats in. Hur urvalsprocessen gått till det vet jag inte men jag har förstått under dagarna på workshopen att just den här festivalen är väldigt öppna i sitt val. Filmerna var väldigt blandade både i teknisk kvalité, längd och innehåll. Jag erkänner att det jag gillar mest är filmer som verkligen innehåller mycket dans och rörelse. En hel del av filmerna var väldigt experimentella och där rörelsen sätts i kameran, klippning eller i något annat än en kropp. Hur som helst tänkte jag visa mina favoriter av de filmerna som visades i fredags:

Chicken Boy av Cari Ann Shim Sham & Jia Wu

http://vimeo.com/42871695

Je ne voulais pas vraiment faire ce voyage av Pascal Dupoy & Marion Faure

http://vimeo.com/42871695

Turn-Around Tango av Marites Carino & 605 Company

http://vimeo.com/53261553#at=0

Orsaken till att jag gillar de här är att de just klarar av det jag nämner ovan, de har en rödtråd och vet vad de vill kommunicera till publiken. Sen är de ju i sitt format ganska traditionella, mycket dans, snygg produktion, inte så experimentellt kanske, men jag gillar dem.