Springer maraton i trädskor och gyttja

Om exakt 12 dagar så ska jag på dansens dag- firandet i Linköping och Norrköping visa upp mitt solo som ett work in progress. Mitt mål sen några veckor tillbaka är att träna ordentligt och varierat varje dag men då har jag inte haft en förkylning med i beräkningen. Den dök ju upp högst olägligt. Igår undervisade jag lite grann och blev helt knäckt, kändes som om jag sprungit ett maraton i trädskor och gyttja...eller nåt. Så idag har jag satt totalt träningsförbud på mig själv, grymt trist men bra. Borde kanske även ha haft förbud mot att umgås med andra människor. Jag är i allmänhet inte känd för mitt goda tålamod och om man då lägger till lite stress och förkylning så är det obefintligt. Erkänner att jag varit lite väl kort i tonen mot både kollegor och elever idag, inte bra alls. Får se till att kompenserad dem på nåt sätt fram över! Hur som helst så känner jag viss oro inför solot, dels på grund av bristen på träning men också i att scenkostym och sånt inte är klart. Efter att jag förlorade min tänkta samarbetspartner Evelyn så har jag inte hittat någon ny utan får sköta detta själv. Problemet är att visionen jag har för scenkläderna är så suddig, den finns där men går nästan inte att ta på. Jag tänker att jag vet vad jag vill ha när jag ser det! Eh, ni förstår att det ligger vissa problem i den tankegången. Vad tänker jag att jag ska göra....går runt i alla klädaffärer eller? Samtidigt visar jag ju solot ofärdigt så jag kanske faktiskt inte måste ha rätt kläder på mig. Hur som helst är planen att hinna leta kläder på lördag i Edinburgh. WHAT, tänker ni nu...vad menar hon? Jo men imorn så far jag, en kollega och en bunt elever från gymnasiet till Skottland. Wohoo! Så den närmsta veckan ska jag försöka rapportera ifrån Edinburgh och Dundee. Så ni slipper mitt vardagsgnäll eller snarare så byter jag bara miljö för det, haha. Nu ska jag ta en dos nässpray och en halstablett och lägga mig i soffan för jag ska bli frisk till imorn.